T38 – En gång snabbast i världen!

T38 1954

Bild: T38 1954 (KÖMS)

T38 sjösattes i juli 1951 vid Kockums Mekaniska Verkstad i Malmö. Sommaren 1952 ingick T38 i kustflottans 4.motortorpedbåtsdivision med basering på Gålö.
Sista gången T38 tjänstgjorde i Kustflottan var 1956. Vid ett fartprov i april 1956 utanför Karlskrona uppnådde T38 en fart av 51,6 knop. T38 var då ett av världens snabbaste krigsfartyg. Samma år vid midsommar anlände T38 till Karlskrona för avrustning, befälstecknet nedhalades och besättningen övergick till T42.
T38 låg upplagd i Karlskrona i 22 år för att 1978 överföras som utställningsobjekt vid Malmö Teknik- och Sjöfartsmuseum. 1995 övertogs och restaurerades T38 till originalskick av Marinmuseum i Karlskrona.
T38 ägs av Statens Maritima Museer men körs och vårdas av medlemmarna i Motortorpedbåten T38 Vänner.

Läs mer om restaureringen av T38 till originalskick i Jan Hagbergs artikel Återfödelsen till aktiv museibåt (PDF)

Det svenska mtb-vapnet

De första svenska motortorpedbåtarna levererades från Italien strax efter första världskriget. De fick benämningen Mtb1 och Mtb2. De hade två Isotta Fraschinimotorer om 250 hk vardera. Ytterligare två motortorpedbåtar Mtb3 och Mtb4 tillfördes marinen 1925. Dessa fartyg var byggda i England av den engelska firman Thornycraft.
De italienska båtarna försvann tidigt, medan Mtb 3 och Mtb 4 var rustade sista gången 1933. Motortorpedbåtarnas svagheter var i första hand den begränsade aktionsradien och den dåliga sjödugligheten. De var också dyrbara i underhåll och bensinmotorerna var inte så driftsäkra. Motortorpedbåten kom därför i vanrykte och nyproduktionen upphörde.

Utvecklingen, speciellt motortekniken, gick framåt och mot slutet av 30-talet började stormaktsmarinerna åter intressera sig för motortorpedbåtar. Båtarna växte i storlek. De hade något lägre fart men bättre sjövärdighet. 1938 beviljade Sveriges riksdag inköp av fyra motortorpedbåtar från England. Endast två av dessa T3 och T4 kunde efter andra världskrigets utbrott föras hem till Sverige. Från Italien inköptes 1940 fyra något mindre motortorpedbåtar.

Efter andra världskrigets utbrott blev det angeläget att snabbt och effektivt förstärka det svenska torpedbåtsvapnet. Eftersom det var uteslutet att inköpa fler båtar från utlandet, återstod endast att starta tillverkning inom landet. Denna uppgift anförtroddes Kockums Mekaniska Verkstad i samverkan med marinförvaltningen.
Sammanlagt beställdes 15 stycken båtar, T15 – T18 och de något större T21 – T31. Det följande av marinförvaltningen bedrivna utvecklingsarbetet ledde efter kriget till konstruktion av en ny typ av motortorpedbåtar. Den nya serien motortorpedbåtar skilde sig i flera avseenden från sina föregångare. Skeppet förlängdes, antalet bottensteg minskades och motorantalet ökades från två till tre. På hösten 1950 påbörjades provturerna med den första båten i T32-serien som T38 tillhör, T32 – T41.

1955 beställdes ytterligare en serie motortorpedbåtar, typ T42, som kom att omfatta 15 fartyg. Dessa konstruerades efter erfarenheter från T32-serien. Bland annat behöll man den V-bottnade version som utprovats på T41, istället för stegbotten som på de tidigare typerna.

Motortorpedbåtarnas uppgifter var såväl offensiva som defensiva. Till de förstnämnda hörde kustnära torpedanfall mot örlogsfartyg, anfall mot fientlig handelssjöfart, inträngande i fiendens hamnar eller basområden samt olika sorters raidföretag.
Till de defensiva uppgifterna hörde utläggning av mineringar, patrulleringar och bevakning, eskortering samt spaning. Anfallen utfördes i regel nattetid och väsentligt var då att tyst och obemärkt komma till skott. Skjutavstånden var korta och uppgick normalt till 2000 – 3000 meter.

Motortorpedbåtarnas sista år i Kustflottan var 1975. En sista krigsförbandsövning genomfördes 1978 med fyra mtb.

Källor:
Motortorpedbåt 1981, Curt Borgenstam, Bo Nyman
Christer Fredholm, fartygschef T38 1956